Älskade syster

Min syster var en person som verkligen levde livet, trots att hon bara blev 27 år så har hon verkligen levt. Hon älskade att resa, hon älskade sin teater och hon älskade människor, hon arbetade mycket med att hjälpa ungdomar som har det svårt. När hon utbildade sig gjorde hon sin praktik i Tanzania, ett ställe på jorden som verkligen fick en plats i hennes hjärta. Det var en tid som berörde henne djupt och hon hade gärna velat åka tillbaka dit. När hon bestämde sig för att åka till USA ett år, för att studera teater, beundrade jag hennes mod. Men hon var sån, modig och tyckte om att utmana sig själv och hon klarade av det. Det var en hård och krävande utbildning som hon, pga sin envishet och vilja klarade av.
När hon kom hem fortsatte hon mycket med teater, jag var och tittade på en föreställning som hon och några andra hade satt upp, den var väldigt bra och rolig, det blev många skratt den dagen. Hon hade en härlig humor och bjöd gärna på sig själv. Hon hade nära till skratt men också nära till gråt, hon hade stora frågor om livet, samtidigt som hon också kunde ta saker på ett lättsamt sätt.
Älskade syster jag saknar dig!

Det är inte regn som faller...

...Det är tårar, tårar som aldrig tar slut, för det som inte fick hända hade ju hänt, den där regniga dagen i början av oktober. Efter jag hade fått beskedet att min syster hade tagit sitt liv, hamnade jag som i ett vakuum. Jag var i chock, jag kände bara att jag mådde fruktansvärt illa, ville gå o kräkas men jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte förstå att min syster inte längre fanns, kände mig så fruktansvärt ensam, fast jag hade folk runt omkring mig.

Första tiden efter, var vi i närmsta familjen tillsammans hela tiden. Vi pratade, satt tysta, grät tillsammans, vi var som i en skyddad värld. Det var en välbehövlig och viktig tid vi hade tillsammans. När man sedan måste ut från denna skyddade värld, till jobb o.s.v. märker man att världen utanför snurrar på precis som vanligt, det är svårt att förstå det eftersom världen har stannat för mig. Ibland kändes det väldigt jobbigt att allt var precis som vanligt utanför, o ibland kändes det skönt med vanligt.