Kallt och tungt

Hösten är här. Och i år är det inte bara mörkret och kylan som gör sig påmind, utan också saknaden, smärtan, tomheten. Även om jag känner av det mer eller mindre varje dag, så känns det extra tungt nu när det snart är ett år sedan min syster dog.
Man tänker på vad man gjorde vid den här tiden förra året, när vi pratade, när vi sågs och att det sedan skulle visa sig vara sista gången vi sågs, sista gången vi pratade. Det känns grymt, hårt och ofattbart.
Så i år känns hösten extra kall, mörk och tung. Årsdagen närmar sig och man tänker på vad det ska stå i minnesannonsen och hur dagen ska bli. Det känns jobbigt, men jag vill att dagen ska bli så fin som möjligt ändå.

Internationella suicidpreventiva dagen

På måndag den 10/9 är det internationella suiciddagen, en dag som har kommit till för att öka medvetenheten runt självmord. En väldigt viktig dag tycker jag. En minnesdag för de avlidna, ett sätt att hedra. Jag kommer på måndag och i framtiden se den 10/9 som en dag att hedra min syster, men också som en oerhört viktig dag för att få upp ögonen på folk, hur stort detta problem är.
Min syster finns i mina tankar hela tiden, men just denna dag blir det speciellt, för jag skulle antagligen inte ha varit på någon minnesstund just den dagen, om det inte vore för att jag förlorat henne genom suicid.
Det blir också en dag då jag kommer tänka på dom jag känner som förlorat någon genom suicid och också alla andra människor runt om i landet som kämpar med samma elände som jag.