Barn är härliga.. De hanterar saker på sitt sätt och det mesta sker genom leken. De kan ställa frågor om livet och döden ena sekunden och i nästa är det full fart med lek och bus. Det var jobbigt att berätta för min dotter att hennes moster inte längre finns. Min dotter var då när det hände 3 år, jag vet inte om hon förstod just då vad det innebär när någon dör.. att den personen aldrig kommer tillbaka mer. För hon kunde säga i en mening att moster är död, att hon är med gammelmormor på månen och i nästa kunde hon säga att moster skulle komma på hennes födelsedagskalas en månad senare. Det är inte lätt för de små att greppa.. och hur ska det kunna vara det när man inte ens som vuxen förstår någonting av det som hänt.
Nu har det gått en tid och hon förstår att moster är borta, och när hon gungar i parken vill hon gunga så högt som till moster i himlen. Hon älskar att se kort på sin moster och hon vill gärna ha korten för sig själv i sitt rum. Hon säger att hon ska berätta för sin lillebror (nu 8 månader) när han blir större om sin moster, då blir man rörd. Och vi kommer alltid prata med barnen om deras moster, så att även sonen lär känna henne. För även om hon inte längre finns så kommer hon leva vidare genom våra berättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar