Jag känner mig halv, som att jag har förlorat en stor del av mig själv som jag inte klarar mig utan.. men som jag ändå tvingas lära mig leva utan. Jag har ju inget val. Det är fruktansvärt svårt och det kräver enormt mycket jobb. Jag måste börja om, möta livet, ett annat liv utan min syster. För det livet som var innan kommer aldrig tillbaka. Men minnena lever kvar, bilderna lever kvar.
Och du finns där någonstans ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar