barndomsminnen

Idag har jag haft besök av en gammal barndomsvän och det kändes väldigt bra, vi har inte haft så mycket kontakt de sista åren. Har fått upp kontakten efter att min syster gick bort, hon är en av de människor som har hört av sig och vågat fråga. Vilket har betytt mycket. Ganska häftigt att vi som barn och i tonåren stod varann väldigt nära, för att sedan i gymnasiet välja olika vägar och kontakten blev mindre och mindre. Men när något så stort och ogreppbart inträffar inser man att man fortfarande står varann väldigt nära. Man har så mycket att prata om, trots alla år som gått. Det är stort. Det kändes väldigt naturligt vi pratade om gamla minnen ena stunden, som om tiden stått stilla, för att sedan höra glada barnrop från barnrummet där våra barn leker och verkar finna varandra. Då inser man att tiden har inte stått stilla, den har rusat på och nu är vi vuxna och har barn och kanske sitter våra barn en vacker dag vid köksbordet och pratar gamla minnen:)