Det är inte lätt att känna glädje när det värsta som kunde hända har hänt. Det är svårt att hitta tillbaka till det som man en gång tyckte var roligt.
Ibland har jag svårt att tillåta mig själv att tycka saker är roligt, man tycker inte man har rätt att vara glad när något så fruktansvärt har hänt. Men precis som alla andra känslor så måste ju också glädjen få plats. Mitt liv måste fortsätta trots det som hänt.
Nu går vi mot sommaren och ljuset och man tror och hoppas att saker o ting blir lite lättare då, men med sommaren kommer också kraven. Solen skiner, man ska vara ute, hitta på saker, träffa folk m.m. och alla ska vara glada.. Men jag tror att det som är värst för mig nu på sommaren är alla minnen, man tänker tillbaka på allt jag har gjort tillsammans med min syster och att det aldrig mer blir så.
Men det är fint med minnen och jag är glad att jag har dom. Det kommer nog en dag då jag kan se tillbaka och minnas min syster och le. Men det är än så länge svårt. Det gör fortfarande så ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar