Lära sig leva med

Att lära sig leva med att ens syster tagit sitt liv är inte lätt. Det är lätt att säga orden men det är fruktansvärt svårt att faktiskt göra det, att komma till någon slags acceptans. Att liksom acceptera att mitt liv ser ut såhär nu, man får på nåt vis lära sig att leva igen. Man får leva med alla frågor som aldrig får svar, man får leva med den obeskrivliga saknaden och smärtan.
Jag känner att jag har förlorat den enda människa som kände mig fullt ut, som visste precis vad jag hade gått igenom tidigare och som verkligen förstod mig.
Det är skrämmande när jag tänker på att en sjukdom, som inte syns utåt sett, kan få sådan makt och ta över helt.